Tankar om hur vi kan utveckla en språkrik förskola – Erika Wallin

Språkutvecklande förskola är en kunskapsöversikt om språkutvecklande arbete i förskolan som tagits fram av Ifous i samarbete med nio skolhuvudmän. I slutbetänkandet från utredningen om ökat deltagande i förskolan, Förskola för alla barn – för bättre språkutveckling i svenska (SOU 2020:67) slås det fast att det finns bristande likvärdighet i svensk förskola vilket är ett stort problem. Många förskolor vill arbeta språkutvecklande, men det saknas ofta forskningsbaserad kunskap och vägledning menar Ifous och därav har de tagit fram denna kunskapsöversikt i syfte i att kunna stötta förskolors arbete.  

I kunskapsöversikten framkommer bland annat;  

• Vuxnas pedagogiska förmåga är central för barns språkutveckling i förskolan.  
• Barns egen aktivitet, så som lek och återberättande är betydelsefullt för språkutvecklingen 
• En väl fungerande föräldrasamverkan är viktig för att kunna arbeta språkutvecklande 
• Personalen behöver ge alla barn högkvalitativa språkliga inputs och språkliga utmaningar  
• Barn behöver få möjligheter att erövra både ett vardags och kunskapsrelaterat språk 
• Barn lär sig bäst nya ord och begrepp om de förekommer frekvent i vardagen 
• Språkliga, medvetna möten mellan barn och pedagoger är viktiga 
• För att kunna utveckla vårt språkutvecklande arbetssätt krävs en professionell utveckling, som innebär kunskapslyft, individuell reflektion och kollegiala diskussioner.  
• Kunskapsöversikten pekar även på att det finns behov av mer forskning och fördjupad kunskap i ett flertal delar. 

När en kunskapsöversikt som denna blir tillgänglig för oss pedagoger måste vi fundera kring hur vi tar till oss av de resultat som presenteras. Det kommer inte ske någon förbättring om vi inte förändrar förhållningsätt, arbetssätt och innehåll i förskolans utbildning. Kanske behövs det även ett ökat engagemang och nyfikenhet att lära och pröva nytt, både enskilt och tillsammans. Vad som sker i förskolans utbildning beror allt för ofta på vilka pedagoger som arbetar i förskolan. I Ifous kunskapsöversikt benämns det att enskilda förskollärares pedagogiska val och kunskaper påverkar vilka förutsättningar barn i förskolan får att utveckla sitt språk . Även synen på lärande och undervisning kan vara avgörande. Egentligen är det ingen nyhet att vi som individer gör skillnad på gott och ont. Frågan är hur vi går vidare, hur får vi en likvärdig förskola för alla barn i svensk förskola. Hur blir vi alla medvetna pedagoger som tillsammans kan skapa bättre förutsättningar för alla barn att öka sina språkliga kunskaper och förmågor.  

Kunskap och medvetenhet är två begrepp som återkommer i kunskapsöversikten. Kunskap är viktig, vi behöver kunskap om barns språkutveckling, kunskap om läroplanens texter och kunskap om undervisningsstrategier som gynnar barns lärande. Kanske är det inte kunskaperna i sig som blir viktiga, men med kunskap kan vi ta tillvara på det som sker här och nu. Vi kan arbeta ämnesövergripande, vilket är något jag tror vi behöver utveckla för att lyckas ge barnen de bästa förutsättningarna att utvecklas och lära utifrån läroplanens intentioner.  

I och med en rapport blir offentlig, en samhällsdebatt startar, ett ämne uppmärksammas, startar något igång på många förskolor. Vi börjar tänka till och vill vara med i utvecklingsarbetet. Vi vill ofta utvecklas och bli bättre. Men allt för ofta vill vi ha snabba lösningar. Det finns ofta företag och personer som vill tjäna pengar och nyttja vår önskan att utveckla arbetssätt och innehåll. Snabba lösningar så som handledningsmanualer, färdiga undervisningskonsept och metodböcker blir tillgängliga på marknaden. Dessa kan ibland vara riktigt bra, bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men jag tror att om vi verkligen vill utveckla vårt språkutvecklande arbetssätt behöver vi tänka själva, lita på vår egen förmåga. Ta till oss ny kunskap, inspireras av de som får till det, men sen reflektera, prova nytt, reflektera igen och fortsätta utveckla arbetssätt och innehåll tillsammans, utifrån det sammanhang vi befinner oss i.  

Det handlar i slutändan inte om att förändra allt och bara göra nytt, utan att stanna upp och tänka till. Vrida och vända på tankar om vår undervisning och vardag i förskolan. Ta till vara på det som redan sker, med en medvetenhet om vad och hur vi gör så att det som sker även gynnar och stöttar barnens språkutveckling. Under konferensen Språkrik förskola kommer Ann Nordberg, Margareta Öhman, Anna Kemson, Maria Heimer, Moa Bäversten och Emilia Larsson Samoladas bjuda på både kunskap och inspiration kring hur vi pedagoger i förskolan kan stötta och skapa sammanhang som gynnar barns språkutveckling. Konferensen genomförs i Umeå 28 september och i Stockholm 12 oktober. 

Läs hela Ifous kunskapsöversikt Språkutvecklande förskola här;  202201-ifous-fokuserar-sprakutve-cklande-arbete-i-forskolan-f.pdf 

Nycklarna till att arbeta språkutvecklande i projekt – Anna Kemson

Jag tänker att pedagogens roll är viktig. Vårt förhållningssätt, nyfikenhet och engagemang kommer att påverka om vi lyckas arbeta språkutvecklande i projekten. Genom att lyssna nyfiket och engagerat kan vi ta tillvara på barnens tankar och utifrån dem planera en språkutvecklande undervisning. 

Under uppstarten av projektet är det viktigt att vi pedagoger reflekterar kring vad vi tänker är språkutvecklande i det vi planerar att möta och göra. Genom att bryta ner begreppet underlättar vi för den fortsatta undervisningsplaneringen. Vi kan då ställa oss frågorna; vad blir språkutvecklande i min undervisning? Vad blir viktigt att benämna och samtala kring? Vad vill jag uppmuntra? 

Hur vi väljer att lyssna på barnen och hur vi tar till vara på deras tankar och idéer blir också viktiga nycklar. Jag vill att min nyfikenhet och mitt intresse för barnens görande och tänkande ska spegla ”Jag lyssnar på dig och det du säger är viktigt”. Det är barnen som sätter ord på det som sker och jag lyssnar och ställer frågor som kan leda till eftertanke. Barnen kommer med förslag på lösningar och hur de vill arbeta vidare och jag lyssnar nyfiket, stöttar och utmanar. Genom att vara nyfiken upplever jag att det blir så mycket roligare både för mig och barnen. Jag tycker det är viktigt att vi har roligt tillsammans! 

Jag tycker också det är viktigt att vi pedagoger sätter värde på barnens görande, tankar och idéer. Det tror jag är en viktig pusselbit i att barnen vågar tänka större, resonera och prova sig fram i sitt utforskande. Jag som pedagog finns nära för att stötta deras tankar, språk och lärande. 

Hos mig väcker det en lustfylld förväntan över att inte veta vart projektet kommer att ta vägen. Det enda vi vet från början är att vi utifrån barnens intressen ska planera en språkutvecklande undervisning. Så den sista nyckeln blir att som pedagog våga vänta in, inte skynda fram och inte komma med alla idéer och lösningar, vilket kan vara en utmaning ibland! Jag tror att vi måste stanna upp och se de små språkskapande processerna som en del i i den stora språkutvecklingen och låta det ta tid. Då får vi roligt på jobbet, tillsammans med barn och kollegor.

Maria Heimer teaser på hennes föreläsning

Att inventera, planera, följa upp och utvärdera det språkutvecklande arbetet 

Från forskningen vet vi att barns språkutveckling är som allra starkast under de sex första levnadsåren. Att få möjlighet att utveckla sitt språk är en demokratisk rättighet och grunden för livslångt lärande. Förskolan har ett betydelsefullt uppdrag att ge alla barn en god språklig grund att bygga vidare på under resten av sitt liv. För att säkerställa att vi ger alla barn bästa möjliga förutsättningar att utveckla sitt språk behöver vi inventera såväl vår undervisning som våra planerade och oplanerade stunder. Det kan till exempel handla om att vi inventerar vår högläsning, både den planerade och den spontana, utifrån frågor som:

• Blir alla barn lästa med?
• Läser vi vid en tidpunkt när barnen är pigga och kan vara delaktiga?
• Hur många barn läser vi högt med åt gången?
• Är alla barn aktiva i högläsningen?

Med utgångspunkt från vad vår inventering visar planerar vi för en högläsning som ännu bättre gynnar varje barns språkutveckling, och efter en bestämd tid följer vi upp vilka förändringar som vi har sett och vad de har lett till samt planerar för nya insatser.