Vi måste på ett framgångsrikt sätt få mål, undervisning och bedömning att hänga ihop. Genom bedömningen får du syn på hur din undervisning har fungerat och vad du behöver göra för att eleven ska nå målen. Många lärare känner sig osäkra på vad som ska bedömas och vad vi ska förhålla oss till men inte bedöma. Vissa utgår fortfarande från det centrala innehållet när de bedömer elevers lärande, trots att det är kvaliteten i förmågorna i relation till ämnesstoffet som ska bedömas.

Värdeorden i kunskapskravens progression betyder ingenting förrän de kopplas till elevens förmågor, produkter och visade situationer. Du behöver därför planera din undervisning så att den synliggör elevernas förmågeutveckling. Hur många gånger vill vi se något för att veta säkert om elevens förmåga? Matchar jag min undervisning mot den uppfattningen? Att upptäcka kritiska faktorer kopplat till kunskapskraven är som att sätta upp givna portar i en slalombana. Vi måste planera vilka portar eleven måste ta sig igenom för att komma i mål. Men först måste vi identifiera elevens nuläge, en utmaning för många lärare.

Feedback, kamratrespons och självbedömning är viktiga verktyg och numera etablerade begrepp. Vi undersöker här vad de betyder i klassrumsvardagen. Hur kommunicerar vi det arbetssättet till eleverna så att de förstår syftet? Och hur ska vi organisera vårt arbete så att dessa formativa verktyg blir en naturlig del av vår praktik?

Eleverna ska lära sig och utveckla de förmågor som ska bedömas, vilket inte alltid är fallet. Hur vet vi då vad eleven kan och vad hen behöver lära sig? Hur gör vi detta på ett bra sätt utan att hamna i en situation där återkopplingen inte bara är ineffektiv utan till och med hindrar ett fortsatt lärande? Under denna utmaning tränar vi på olika sorters återkoppling – det vill säga, den sortens återkoppling som gör skillnad.

I den stressade skolvardagen är det lätt hänt att vi lärare springer om varandra. Hur skapar vi kollegialt lärande och en systematik i arbetslaget så att förhållningssättet kring vikten av formativ bedömning och återkoppling genomsyrar skolans vardag? Här får du olika metoder och modeller för att kollegialt samarbeta kring BFL.

Många lärare utgår fortfarande från det centrala innehållet när de ska betygssätta, trots att det är kvaliteten i förmågorna i relation till ämnesstoffet som ska bedömas. Så om det är förmågan som ska betygssättas, hur många gånger vill vi se något för att veta säkert om elevens förmåga? Och har vi i vår planering gett eleven möjlighet att visa förmågan tillräckligt många gånger?

En bra bedömningsprocess ger en kvalitativ summativ bedömning. Den gör oss bättre på attt tydliggöra för eleverna vilket kunnande som krävs för de olika betygen. Ett betyg ska spegla den kvalitet som eleven har på sitt kunnande vid tiden för betygssättningen. Vi behöver känna oss trygga i detta för att kunna sätta likvärdiga betyg men också för att kunna hjälpa eleven till ett högre betyg.

Likvärdiga betyg är en fråga om rättssäkerhet. Vi måste veta vad som gäller och känna oss trygga i den kunskapen. Vi går igenom olika elevscenarion och läs oss vad som är rätt och fel betygssättning i respektive fall. Här lyfter vi bland annat relationen B och D, tröskeleffekt, sjukdom och frånvaro.

Sambedömning är en framgångsrik väg till likvärdig betygssättning. Det finns olika modeller för detta. Vad finns att lära i dessa och hur vet vi vilken modell vi ska använda? Vi lär oss om förutsättningar för sambedömning och hur vi organiserar arbetet för att få det att fungera.