En läroplan för likvärdighet och motivation

Lgr11 spelade ut sin roll, och den reviderade läroplanen vill ge läraren större frihet i sin undervisning och minska fokus på bedömning.
Läraren ska utgå från en helhetsbild och skapa förutsättningar för lärande och likvärdighet med avstamp i ett centralt innehåll. Lärarna kan nu göra en sammantagen bedömning och behöver inte längre beakta all tillgänglig information. Det ska öka rättvisan och göra bedömningsarbetet mer hållbart. Förändringarna som kommer med Lgr22 innebär att vi som arbetar i skolan behöver tänka nytt – och revidera vår undervisning och bedömning på många sätt. Men hur fungerar detta i praktiken?

Utbildning och läroplaner
En läroplan speglar ett urval av kunskaper och undervisningsidéer som i samhället anses viktiga vid en viss tid. Med den läroplan som kom 1994 (Lpo94) förändrades synen på kunskap och skolan blev mer mål- och resultatstyrd än tidigare.

Med Lgr11 kom nya förändringar i skolan – inte minst när det gäller betygssystemet. I och med denna läroplan blev undervisning och betygssättning mer styrd, och vi såg matriser och olika checklistor bli en betydande del av vår yrkesutövning. Vi skulle bocka av våra elevers kunskaper, vilket förmodades leda till likvärdig och rättvis undervisning och bedömning. Det fanns dock en hel del fallgropar i detta.

Elever utvecklas inte linjärt – det finns stora variationer i hur elever lär, och individuella faktorer bestämmer när och om de har kognitiv förmåga att nå upp till de nivåer gällande förmågor som stod i fokus i Lgr11.



Inre motivation och skolframgång
Kopplat till denna fokusering på förmågenivåer växte en problematik fram; för att nå målen eller mer, enligt Lgr11, krävdes utvecklade sociala förmågor, vilket stängde dörren till skolframgång för stora grupper av elever med till exempel NPF-diagnoser. Som ett försök att komma runt detta växte olika parallella lösningar fram.

Åtgärdsprogram och utvecklingsplaner blev en vanlig företeelse för att försöka lösa problematiken som skrivningarna i läroplanen skapade. Undersökningar har visat att elevers inre motivation minskade med Lgr11. Det berodde bland annat på att många elever inte klarade av kraven i skolan kopplat till stort fokus på betyg och bedömning.

För lärare blev det en utmaning att förhålla sig till de värdeord som var en viktig del av kunskapskraven. Det blev lätt att färgas av den subjektiva kontext man befann sig i – jämförelser inom klassen, skolan eller utifrån andra erfarenheter. Skillnader i betygssättning och bedömning både inom skolor och mellan skolor ökade.



Lärarens frihet och eleven i centrum
Med Lgr22 sätts eleven i centrum och läraren får större frihet i sina didaktiska val. Samtidigt regleras det stoff som ska undervisas mer än tidigare. Allt för att skapa en mer rättssäker och likvärdig skola.


Nu är också tanken att en tydligare progression ska lotsa eleven vidare i lärandet, vilket då ger individen större möjlighet att lyckas. Det formuleras så här i läroplanen: ”skolans strävan ska vara att skapa de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling”.

I Lgr22 har ämnets karaktär lyfts fram tydligare och det centrala innehållet har setts över i vissa kursplaner. I den ändrade kursplanen blir det på många ställen upp till läraren själv att tolka vad som ingår i det centrala innehållet. Det kan innebära en större frihet, men också en risk – ju mindre som står beskrivet, desto mer kan undervisningen variera. Inte minst kommer det att finnas olikheter som grundar sig på lärarens erfarenhet av tidigare läroplaner.

Den lärare som länge undervisat enligt Lgr11 har kanske färgats av det centrala innehåll som reglerades där, och tar med sig detta in i de nya förhållandena. Samtidigt kommer de lärare som enbart undervisat enligt Lgr22 att förhålla sig till den mer fria tolkningen av centralt innehåll. Detta kan bli en utmaning som skolor både lokalt och nationellt behöver lyfta för att värna likvärdigheten.

Utifrån att eleven ska stå i centrum har även bedömningsgrunderna uppdaterats. I de nya kursplanerna är kunskapskraven ändrade och har bytt namn till betygskriterier och kriterier för bedömning av kunskaper. De är mindre omfattande och detaljerade än tidigare. Det har också införts nya bestämmelser för betygssättning. Det finns färre betygskriterier och de blir enklare att koppla till det centrala innehållet och den undervisning som bedrivits.


Progression i lärandet
I Lgr22 betonas fakta och förståelse mer än tidigare för att visa att goda ämneskunskaper har ett värde i sig. I undervisningen kan detta konkretiseras genom en progression som går från fakta via förståelse till produktion/bedömning. Det innebär ett större fokus på faktakunskaper som grund för att kunna resonera, jämföra och analysera.

Skillnaden mellan stadierna i det centrala innehållet är tydligare i Lgr22 jämfört med Lgr11. Grundläggande kunskaper har stärkts i de lägre årskurserna och mer komplexa sammanhang introduceras successivt. Detta är också ett sätt att skapa progression i lärandet, så att faktakunskaper ligger till grund för den utveckling som sker såväl kognitivt som socialt.

Viktigt i detta är också ett nytt fokus som handlar om att betona kunskaper av olika slag – det handlar inte om att lära för bedömning, utan om att lära för att använda kunskaper i verkligheten. Progressionen handlar alltså både om själva lärandet och om en medveten riktning i aktuell årskurs eller stadie.


Bedömning

När det gäller bedömning ska det vara lättare för elever att få rättvisa betyg. Elever ska kunna nå ett visst betyg även om de saknar någon del av kriterierna. Detta gäller inte för betyget E – där måste elevens kunskaper fortfarande motsvara alla betygskriterier. Läraren ska göra en sammantagen bedömning och sätta det betyg som bäst motsvarar elevens kunskap.

När mer av undervisningens innehåll återfinns i det centrala innehållet blir det färre punkter att ta hänsyn till i bedömningen, vilket i sin tur gör det lättare att få elever att lyckas. Läraren kan fokusera sin bedömning på ett fåtal punkter samtidigt som undervisningen kan måla upp en helhetsbild.
Många menar att detta kommer att minska stressen för både lärare och elever – att allt inte bedöms, utan att vissa delar är byggstenar som leder fram till det som ska bedömas.

Viktigt är dock att tänka in hela kursplanen vid planering, genomförande och bedömning – vi ska ha en framåtsträvande riktning som smalnar av vid bedömning. Skillnaden mot tidigare är att vi inte i lika stor utsträckning behöver forma undervisningen kring det som ska bedömas.


Arbeta och utvecklas med Lgr22

När vi arbetar med Lgr22 i klassrummen ska vi alltså utgå från en helhetsbild där alla delar av vår undervisning ingår. Vi ska tänka in syfte, centralt innehåll och bedömning i det vi gör. Men det räcker inte att göra detta för oss själva. Vi måste också skapa tydlighet kring dessa delar för våra elever.

Explicit innebär det att skapa en lärande inramning där elever får se och lära genom modeller och exempel, men också genom ett större fokus på fakta och grundläggande kunskaper. Där blir den berättande, undervisande läraren viktig – och kanske är det just detta som Skolverket har haft i tankarna när de ökat friheten i kursplanerna.

Tankevändan, jämfört med Lgr11, blir att låta elever utveckla kunskaper byggda på fakta, som i den snitslade banan leder till utveckling av det som ska bedömas. Ett omvänt fokus jämfört med tidigare då många lärare fick börja bakifrån, med att hitta bedömningsgrunder att planera undervisningen utifrån.

Helhetstanken som utgår från samtliga delar i läroplanen kan vara svår att överblicka, och det gäller att sätta sig in i de olika delarna för att plocka ut det som är relevant. Den reviderade läroplanen ska öka fokus på undervisning igen, efter att under lång tid ha haft stor tonvikt på bedömning.

Vi kan konstatera att Lgr22 kommer att förändra vår undervisning och bedömning. Det kollegiala arbetet blir viktigt för att utveckla lärandet utifrån Lgr22. Lärarens profession stärks – vi kan göra fler egna avvägningar gällande innehåll och bedömning i vår undervisning. Då blir det viktigt att vi har fungerande former för samverkan och samarbete, både inom vår egen skola men också centralt i kommunen och nationellt.

/Anna Klockar och Mia Vestman

Anna Klockar är legitimerad lärare för grundskola och gymnasium och har arbetat som lärare och pedagogisk utvecklare i över tjugo år.

Mia Vestman är legitimerad lärare för grundskolan och har liksom Anna arbetat som lärare och pedagogisk utvecklare i över tjugo år.

Tillsammans driver Anna och Mia även Skolbyrån sedan 2019 som skapar lärmaterial och läromedel, samt stöttar den pedagogiska processen ute på skolor.

Konferenstips

Konferensen riktar strålkastarna mot de reviderade styrdokumenten, där kursplanernas syfte och det centrala innehållet tydligare lyfter det ämnestypiska. Vi visar vilken effekt det får för dig och din undervisning.