Vi lärare äger professionen

Undervisningens ryggrad är didaktiken – i sällskap med den vetenskapliga grunden. Vi lärare behöver en välutrustad didaktisk verktygslåda. Den verktygslådan behöver bygga på en välsmord förmåga att reflektera över vår undervisning, se oss själva som ett levande verktyg för att designa god undervisning och vrida på densamma, utifrån ett formativt förhållningssätt och forskning. I detta sammanhang har vi ett ömsesidigt beroende av våra kollegor och elever, där det sociokulturella lärandet finns. Där är lärande samtal en grundpelare, medan lärande teorier ger djupet åt undervisningen.

Stort friutrymme

Lgr22 ger oss ett stort friutrymme, vilket i sin tur fordrar en omfattande, bred kunskap för att kunna hantera möjligheten att designa ett lärande i den proximala lärandezonen. De flesta lärare kan säkerligen ge exempel på både elever och kollegor som vilar bekvämt i sin trygghetszon. Det är tryggt – men leder inte framåt. Vi som har som särskilt uppdrag att leda kollegor i skolan behöver stötta och putta våra kollegor till lärandezonen – som kan se olika ut. Vi kan ge dem verktyg och ingjuta såväl mod som vilja att våga utforska både tillsammans och enskilt på snirkliga vägar.

Hur tränar vi oss i professionsutveckling?

Vi är många som är överens om att kollegialt lärande är vägen framåt, om än en krokig väg. Den är krokig för att det finns så många föreställningar och göranden som ligger i vägen för utveckling. Att vi ofta saknar tid, organisation och tydligt ledarskap bidrar också till den krokiga vägen. Vi behöver lära oss av oss själva, genom varandra och våra elever, utifrån specifika behov i vår egen verksamhet. Men hur tränar vi oss i professionsutveckling – och hur möjliggör vi den?

• Organisera kollegialt lärande utifrån behov, bottom up.
• Designa flerstämmigt med olika samtalsmodeller i ett ömsesidigt beroende med fokus på undervisningsdesign och lärande aktiviteter – inte fokus på läraren.
• Genomlys tankar och idéer genom att ifrågasätta teorier bakom val i verksamheten.

Det handlar om att vara noggrann med syftet bakom sina val och designa sin undervisning utifrån forskning och beprövad erfarenhet eftersom skolans verksamhet är full av motstridiga direktiv. Det handlar också om att ta in eleverna i undervisningen och låta deras behov styra. Det betyder sällan att det är vad eleven vill, och kan möta motstånd. Använd dig själv som det viktigaste verktyget. Modellera att det är viktigt att både göra misstag och göra om dem, men också att göra dem lite bättre för varje gång, genom att utforska och lyssna på andra.

Skolan ska vara en plats för lärande och bildning, där betyg och bedömning kommer i andra eller tredje hand. För att utvecklas behöver vi alla utmaningar, vi behöver mod att vara i ovisshet och vi behöver tillit och tro på oss själva och vår förmåga till att lära och växa. Såväl elever som lärare. Betyg ska användas som information och kan aldrig ses som ett pedagogiskt verktyg, vilket är centralt att ta med i sin design av undervisning.

Det demokratiska och flerstämmiga klassrummet och kollegiet motiverar!

Inga-Lill Mårtensson

Inga-Lill Mårtensson är lärare i svenska och franska, årskurs 7–9 och utvecklingslärare med synligt lärande som spetskompetens. 

”Skapa ett effektivt lärande för eleverna! Utgå från ett helhetsgrepp – att se eleverna och förstå deras verklighet är alltid en bra ingång för lärande och utveckling.”

Vill du höra Inga-Lill Mårtensson prata om lärardrivet ledarskap och kontinuerligt utvecklings- och förändringsarbete så är hon en av föreläsarna på Förstelärarnas rikskonferens. Läs mer här

 

Förstelärarnas rikskonferens 2023

Årets tema är Lärardrivet ledarskap och skolutveckling

Konferensen fokuserar på att ge dig de verktyg du behöver för att bedriva lärande utveckling och kollegial samverkan på din skola. Vi lyfter utmaningar och möjligheter som kan finnas i rollen som förstelärare och konkretiserar hur samverkan och lärprocesser kan se ut inom ramen för kollegialt lärande.

Läs mer om Förstelärarnas rikskonferens här