"En skola för alla” – eller för några få?

Forskaren Gunnlaugur Magnússon riktar kritik mot hur inkluderingsdebatten förs i svensk skola – och efterlyser långsiktiga lösningar där små grupper inte blir en återvändsgränd. På konferensen En skola för alla delar han med sig av både internationella perspektiv och konkreta råd för hur skolor kan arbeta mer hållbart med inkludering.

Det är både intressant och viktigt att lyfta olika perspektiv när vi talar om inkludering, elevgrupper och elever med olika behov. I varje skola finns de – eleverna som inte passar in i den stora gruppen. Som behöver något annat. En mindre grupp. En chans att börja om.

Konferensen En skola för alla har fokus på att hitta hållbara lösningar för de elever som behöver ett anpassat sammanhang för att utvecklas på bästa sätt. Med en kombination av forskning, expertis och konkreta exempel ger konferensen ramar för att organisera lärmiljöer och undervisningsgrupper där alla elever får goda förutsättningar för lärande och utveckling.

Vi har pratat med Gunnlaugur Magnússon, en av föreläsarna på konferensen. Gunnlaugur forskar bland annat om inkludering och skolans professioner.

Vilken är din spontana tanke när vi säger En skola för alla – eller som läroplansutredningen heter Kunskap för alla?

Att skolpolitik och skoldebatt inte går ihop. Från 2014 så har det kommit en kritik mot inkludering. Man har pratat om behovet av mindre grupper och alternativa sätt att ge särskilt stöd. Det har på många håll lett till att lärares arbete ställs mot elevens behov.

Nya direktiv, såsom i läroplansutredningen är direkt kopplade till ett skolsystem där man redan har sparat väldigt mycket pengar under lång tid. Det handlar till exempel om segregation som ökat genom åren och om lärarbrist. Man behöver ta hänsyn till alla dessa faktorer. Det är oroande att utredningen lägger fokus främst på små grupper som en lindrande lösning i en stressad skola.  Man borde tänka mer långsiktigt på kvalitetsfrågan. Det finns t.ex. risk för att små grupper blir permanenta och lärarbehörigheten i dom är olöst. Så jag är skeptisk till den här vändningen eftersom den är främst bara i ord och inte i handling. Internationellt går detta stick i stäv med policydokument, t ex FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, barnkonventionen m fl. – inkludering skrivs fram som både mål och ett redskap för att komma till en hållbar och rättvis värld.

Vilka är dina tankar om resursskolor, resursklasser, NPF-grupper och Obs-klasser?

Dessa grupper innebär en risk för ännu mer segregation i samhället. Det handlar om maktförhållanden och utsatta grupper. Det finns alltid vissa vinnare och vissa förlorare. Skolsystemet blir mindre och mindre likvärdigt med minskad inkludering. Ofta kan rätt behörighet i rätt ämnen saknas på resursskolor, eller för elever som placerats i små grupper. Det är vanligt med oklarheter kring organisering av arbetet. Det är av största vikt att dessa grupper inte blir en förvaring.

Att organisera inkluderande verksamheter kostar. Här behöver vi ha flera tankar i huvudet samtidigt. Det finns fungerande alternativ med evidensbaserat stöd genom forskning. Det handlar till exempel om tvålärarsystem, fungerande elevhälsa och starkt och tydligt ledarskap. Sanningen är att alla elever skulle må bättre av mindre klasser och högre lärartäthet. Men de nya grupperna kommer inte att leda till mindre klasser – snarare tvärtom.

Vad vill du säga om debatten som pågår om inkludering, och små undervisningsgrupper?

Debatten är mycket förenklad, och där är det viktigt att vi forskare träder in och bidrar med förklaringar som beskriver olika perspektiv och nyanser. Det är en relativt liten grupp som är involverad i debatten. Det handlar ofta om enkla och slagfärdiga budskap och tyckande som saknar verklighetsförankring. Det finns en slags lagbildning i skoldebatten som är olycklig.

Du kommer också att beskriva hur andra länder arbetar med inkluderingstanken. Varför är det intressant för oss i Sverige?

Norge och Island har ett ambitiöst arbete med att skapa en inkluderande skola. På Island har man en inkluderingstanke, där finns inte så många specialskolor, man ser till elevers mångfald generellt med andra ögon. Det här kan vi lära oss mycket av, för att se andra lösningar än de som finns på agendan idag. Men det kräver både tid, resurser och pengar.

Konferensen En skola för alla

Läs mer och boka

Kontakta oss för skräddarsydd kompetensutveckling

evert.norberg@lararfortbildning.se

070-850 48 03