Förskolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men hur fungerar det i vardagen? När vi läser läroplanen kan det lätt bli så att vi teoretiserar och tänker övergripande. Så hur gör vi då för att det som står i läroplanen förvandlas till praktik? Framför allt att vi behöver öka vår egen förståelse för och tolkning av målområdena och utifrån det skapa spännande och utmanande lärande situationer för barnen. Genom att reflektera tillsammans, hålla oss uppdaterade med den senaste forskningen och dela med oss av våra erfarenheter blir teorier praktik.

Vi behöver ”göra” läroplanen tillsammans med barnen! Läroplanen betonar att barns intressen och egna idéer ska få flöda under dagarna i förskolan. Då behöver vi skapa en vardag där vi kan fånga upp - och planera utifrån - barns nyfikenhet. Det handlar också om att själv vara nyfiken och lyhörd för barns egna tankar och sätt att lära när vi planerar undervisningen i förskolan. Vi behöver skapa utrymme för barns frågor så att vi inte hamnar i ett traditionellt aktivitetstänkande utifrån enbart de vuxnas perspektiv.

Behöver ett utvecklingssamtal se ut på ett visst sätt? Lagen säger att minst ett samtal per år ska genomföras, men det är lätt att fastna i traditioner. Hur utvärderar vi barns förändrade kunnande utan att utvärdera barnet? Målet är att skapa ett möte som är givande för båda parter. När samtal övergår från information till dialog ger det fantastiska effekter.

Får och ska barn hålla på med vad de vill när de själva vill? Förskolan har ett tydligt demokratiuppdrag vilket innebär en skyldighet att titta över när och hur barn kan påverka sin förskoledag. Vi behöver ständigt titta på hur ”maktfördelningen” ser ut mellan vuxna och barn. Det blir därför viktigt att analysera vilka regler och rutiner vi har och varför. Men också diskutera vad utbildning innebär och vilka konsekvenser barnkonventionen får på vår förskola.

Normer och värden handlar om demokrati och allas lika värde och de vuxna på förskolan behöver fungera som förebilder för barnen. Läroplanens ledord är, öppenhet, respekt, solidaritet och ansvarstagande. Att se på olikhet som en tillgång kan låta självklart, men att arbeta med det i praktiken kan vara en utmaning. Här kan en gedigen och inarbetad reflektionskultur vara svaret på hur vi får normera och värden att bli mer än bara tjusiga ord.

Föräldrar ska vara delaktiga i förskolans vardag men vad innebär det? Vi ska på olika sätt bjuda in föräldrar att vara delaktiga och då behöver vi organisera, planera och genomföra det. Att föräldrarna ska få inflytande över utbildningen kan kännas skrämmande. Då behöver vi diskutera och hitta strategier för hur vi kan göra det på bästa sätt. Utvecklingssamtal, föräldramöten och traditioner på förskolan kan vara bra utgångspunkter för att skapa delaktighet och inflytande för föräldrarna.

När vi ska skapa en förskola med fokus på läroplanen behöver vi en organisation som stöder det arbetet. Vi behöver se till att den tid vi har för reflektion och planering ska räcka till, vilket innebär att vi behöver ställa oss nästa fråga, vad använder vi tiden till i dag? Det är många detaljer som behöver ses över för att vardagen ska fungera. Som till exempel hur vi placerar oss i olika rum eller vem som ska göra vilka arbetsuppgifter. Det är de små detaljerna som gör att vi lyckas med vårt uppdrag. Vi behöver hitta strategier för att skapa en stabil organisation, så att vi lättare kan ägna oss åt förskolans uppdrag.

- Men vi har alltid gjort så här och det funkar hur bra som helst! Motivation och vilja att ta till sig det som är nytt ser olika ut hos oss alla. När uppgifter framstår som meningsfulla och användbara blir arbetet både stimulerande och utvecklande. Men om man uppfattar det som obegripligt och tidskrävande kan det istället leda till att man känner sig oengagerad och inte vill göra det som krävs eller helt enkelt inte riktigt förstår vad som ska göras annorlunda. För att lära sig nya saker måste vi få tid till diskussion och reflektion i vardagen och på så vis våga pröva i praktiken.